Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Hon vill ta del., ej i lians värf och makt, Men i
hans sorg och fröjd och i hans ära. «Har detta bref
bragt någon harm ined sig, Så låt mitt hjerta dela
den med dig!»
«Nej! glädje - hellre den med dig jag delar. Jag
väntade likväl, att han, som skref, Hit kommit sjelf,
i stället för hans bref. .Det är en gäst, som vi*l
vår högtid felar, Och som dock främst jag ville
ställt vid den. Men att till dess han friskna rnå
igen, Förenoin våra böner, Margareta! Om du förut ej
kännt hans vackra själ, (Hans vackra växt och ögon
mins du väl?), Så läs.»
En väg sig Gustafs blickar leta i hennes hjerta,
då hon brefvet tar Och känner stylen. Fåfängt,
att sig dölja Bakom dess skärm, hon bladet upplyft
har. Han reser sig att hennes ögon följa; Och som en
fjellspets af Auroras glöd, Af hennes rodnad blir
hans panna röd. Vid brefvets läsning länge nog hon
dröjer; Men knappt ett ord af innehållet vet. Dock,
hemtande sig sjelf, med rådighet Hon så sin röst ej
utan brytning höjer.
«Med min gemål jag gläds att se igen En sådan landets
och sin konungs vän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
