Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Vid Wasas blod jag fästa vill lians hjerta. Jag honom
ger min systerdotters hand, Och Brahe vinna skall
din syster Märtha.»
Asklika moln sig hade hvälft i skyn; Men nu den
klarnat, som de ögonbryn, Der friden hvilar som
på segerbågar, Vid Wasas ögon, der blott kärlek
lågar. «Se, dagens drottning skjuter slöjan bort,
Att på min sköna brud ännu få blicka; Och alla
stjernor komma inom kort, Att se på dig och åt din
syster nicka. Ja, med den själen i de ögonen På deras
himlaätt du brås, min vän.»
Nu tar han lutan och en sång sig höjer, l kunglig
bildprakt höga visan lik, Mer tämd likväl; ty, fast
på färger rik, Dess brudgumseld sig ej så tydligt
röjer; Och lutan svarar, som hon ur det bröst,
Hvarpå hon hvilar, finge själ och röst.
«Blott i en opra hör man hjeltar sjunga, Och äfven
der en drill från Wasas tunga, Hur skönt den klingar,
föga gillas kan!»
Är det af granskarn jag det hör P Välan! Så låter
jag min egen pensel falla, Och ställer fram den
bild, hans systerson Af honörn tecknat: «IIur han,
alltid mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
