Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I uppror sätter och den fruktan ger. Att berget
än en gång skall ramla ner; Men det för mycket
torde dig förskräcka. Nu är det lugnt: nu kan
du stå helt när, Blott du för svindel icke fallen
är, Och låta ögat ner i djupet räcka, Som visar
dig, då der du speglar skyn, Ett englahufvud öfver
Gafvelns bryn.»
l.) e o r d e n S v a n t < . s 11 ä p n a öron n
å d d e Der, medan Thorsson än på spaning var,
Han stod fördold, men färdig till försvar. Han
spratt med skräck och sig så när förrådde. Att
ned frän Gafveln störta båda tu, Var Djups förslag:
«skall det bli verkligt nu?» Han tänkte, då de
dit sin vandring ställde, Och dem i spåren följde
med sin vän, Som ingen våldsman hade funnit än.
Margreta säg dem skygg, och kungen fällde
På dem en hotfull blick: då kring en lund
Af glesa björkar gjorde de en rund.
Om Svante icke skytt att känd sig göra
Och skrämma fröken, skulle han gått fram
Och yppat hvad i hålan han förnam.
Men i det hopp att Johan snart skall föra
All nödig hjelp, han dermed dröjer än.
Och mellertid på egen glaf och deri,
Som Thorsson bär, han litar, om det gäller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
