Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gäller nu. Fem starka män der sta; Tre gripa
kungen och lians fröken två.
0 väpnad, med sin käpp doek en han fäller; Men
mellertid om lifvet honom tog,
Med armar som af jern, en knubbig sälle, Och
på hans axlar sina ramar slog Den långe Holger.
Dock ifrån sitt ställe Den lik en ek der stående
ej rörs. Emellertid utaf de andra förs Margreta
bort, och Svante synes tveka, Till hvilkenderas
hjelp han skynda bör. Kan han sitt hjerta hennes
frälsning neka? Dock fosterlandets röst en Sture
hör. Han lopp till kungen. I det samma riglar
Mot Holgers hufvud Thorsson sitt gevär. Vid Wasa
står han högre, men helt när. Ve! Thorsson, ve!
om icke; rätt du sigtar. Han föll, lik en kolonn,
som templets grund
1 fallet skakar. Men i samma stund
Till sansning kom den först af Gustaf slagne,
Och anföll Svante, medan kungens hand
Slet bort de armar honom fäst i baud.
Af denna strid ifrån Margreta dragne.
Sig skyndade till hjelp de andra två;
Men förr’n de hunno fram, för Svante blödde,
Med den mot honom vända, den också
Som höll om kungen, "Begge genast (lödde.
Nu en mot S t u r en, en mot T h o r s s o n
gä. Likt ärna hundar, de som återstå. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
