Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dä skall ej Gustaf Sveriges krona bära» - -Sä lydde
orden, som i S turen s bref Måns lemnat qvar, dä
han det sönderref.
Vänd ät Margreta, den förställde Wasa, Mordengein
lik, som Nilens strand med fasa Oeli död
uppfyllde ur en blodröd sky, Hämdfulla ögon
hvälfver med en ny Misstankes grymhet oeh sin tystnad
bryter, Lik lejonet, som står på lur oeh ryter.
«Var det ej du, som föreslog för mig Att gå
på berget opp? Var det ej dig Man sökte, dig
man tog och bortbar genast? Mig höll man fast och
hindrade allenast Att stå dig bi! Man skonade
mitt blod. Hvem röjer sig i detta ädelmod: Månn’
Peder Djup?»
»Hvad än min kung må mena: Oskyldig är jag, och ej
jag allena, Men äfven Sturen,» föll Margreta in. (fJag
för hans heder svarar, som för min. Deri natt nu
torestår jag blott beklagar, Men går till hvila med
det hopp till Gud, Att morgonsolen, lydande hans bud,
Skall allt försona, då den allt uppdagar.»
«Du sjelf med dig en himmelsk klarhet bär, Som
skingrar allt hvad mörkt och misstänkt är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
