Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Hon i sitt sofrum gick, och för Sophia
Och Märtha göt sin svällda känsla ut,
Ej utan gråt, och yttrade till slut:
«För att båd’ Svante och mig sjelf befria
Från all misstanke, vänner! hvad är bäst?
Månn’ ej att straxt han kominer hit som gäst?»
SOPHIA. Dertill blott du kan honom öfvertala.
MÄRTHA.
Ja, skrif; men ack! det farligt är kanske?
SOPHIA.
Slikt aldrig skrifs, det kan man endast tala.
MÄRTHA.
Men hvar? Skall hon på berget sig bege, För att
ännu en gång sig fånga låta?
SOPHIA.
Du skämtar, fast du färdig är att gråta. Med munken
Svante hade jag också Väl lust att skämta. Han af
mig skall få Ett dylikt bjudningslöf, som det till
lunden Du fick af honom. Skada blott, att här
Ett sådant bud, som Styr, tillhands ej är! Han
tillsägs inellertid om bönestunden, Den första, då
blott de i kyrkan gå, Som qvar vid klostrets helga
krubbor stå. Vi skola der oss alla tre infinna.,
Då hela hofvet har sin bästa blund.
MÄRTHA.
Men huru skall vårt bud till honörn hinna, Franzéns
Dikter. \\.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
