Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
838
Och hvem törs bära (.let i denna stund På
borget, midt binnd röfvare i skogen’?
SOP ITT A.
Prinsessans gamla kusk. Ehur’ så när Han körde
oss omkull, är han dock trogen Och tyst och orädd.
Men det bästa är, Att han går vägen, dit man honom
sänder, Rätt fram som oxen, och beskedligt gör livad
han befalls, men eljest hvarken hör Ej heller
ser hvad helst kring honom händer, Du skall fä se,
att när jag säger: «Gli På berget, der du vet tolf
bokar stå På samma rot, och gif, då dagen tändes,
Al en, som der dig möter, detta blad!» Så tar han
det helt kallt och går åstad, Och ler ej ens, att
med ett löf han sändes.»
Emellertid på Stens befallning går
En stark patrull, att leta Svantes spår.
Hos Thor han icke fanns. Dock blef på stället
En väpnad vakt till gubbens häpnad satt.
Ett fridens läger mellcrtid var tjellet,
Der han i samvetsro sof ut sin natt.
Af morgonsägarn väckt, så tuppen nämndes,
(En sten på gården middagssägarn var)
Han vägen muntert åt Alvastra tar,
Dit jemte sonen han af kungen stämdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
