Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjuttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTONDE SÅNGEN, V
Vid stridens slut, då ondast Svante ii n Mot
sista röfvarn segerns glafven lyfte, Han kände
plötsligt Ömmas son igen, Ocli höll tillbaka dödens
vissa syfte. «Fly!» sade han, «och blif, hvad än
du kan. Från en förlorad son en dngtig man.» Se’n
tog han flykten sjelf, att sig ej röja; Och rädd
att bli hos Thore spanad ut, Beslöt i hålan öfver
natten dröja. Men äfven der han söks och lär till
slut Dock fången bli: se, hur sig vakter ställa Så
väl vid Ömmas port, som vid dess kii.Ha. Dock innan
öppningen åt bergets topp Besättas hinner, har han,
i det hopp Att få ett ord utaf Sophia skrifvet,
Ner till apostelboken sig begifvit. Der in på lifvet
honom kom en karl, Som under lugg en tölpig uppsyn
bar. På värjan Svante drog, men sköt den åter, Då
karlen räckte i hans hand det blad, Sophia skickat,
der han läste glad: dlvad ej för riddarn mer sig göra
låter I gröna templet, stundar i det blå For munken,
då till bön dess klockor slå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
