Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjuttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
Marbuskar blott och stubbar mängden var, En gagnlös
börda för den jord dom bar!»
Härvid sin blick uppå sig sjelf lian sänkte3 Besåg
sin munkdrägt och ined rodnad tänkte: «Jag sjelf,
så nära var att bli en slik, Då jag beslöt att i en
klosterlik, Ät sorgen egnad enslighet mig dölja. Bort
med en ömliet, som all kraft förtär. Med denna rock
jag henne af mig klär, Och går att pligtens röst och
ärans följa.»
Nu på en grafvård fäste sig hans blick: Der låg
ett lik af sten, i prydligt skick, Med händren upp
emot hvarandra ställda. Två kronor lågo under fottren
fällda, En tredje räcktes af en engel ner. Och
nedantill han denna inskrift ser: «Här hvilar Alfhild,
klostrets stiftarinna. Tvä rikens kronor hon på jorden
bar, Och att den tredje i Guds rike vinna Sjelf här
den främsta hon i froinhet var.»
«Ack!» sade han, i det han Ögat fällde
På bildens skönhet, afrån en åldrad kung
En yngling henne tog, som sjelf var ung.
Det var ej kronan, som hos henne gällde.
Blott kärleken. Då först hon kände den.
Men du, Margreta, offrar kärleken
Kör kungakronan, offrar – ack! ..- den första,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
