Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjuttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
Sjelf dold, han blickar genom dörrens galler,
Och vid den dag, som skum, men skön och mild,
Med trons och kärlekens och hoppets bild,
Ur höga fönstrets klara målning faller,
Han får i lefvande gestalt der se
De samma kristliga Chariter tre,
Etheriskt rena, öfverjordiskt ljusa.
Som de i fönstrets glas; nej, som i skyn
Martyren såg dem i en himmelsk syn.
En himmelsk syn tycks Svante sjelf förtjusa:
«Tron» ser han främst i stilla höghet stå
Och upp till Frälsarns kors med himmelsblå,
Fridsälla ögon genom tårar blicka.
Hon, som på tå der sväfva tycks, och ler,
Då hon dit upp på ljusets färgspel ser,
Se’n till de andra vänd att åt dem nicka
Med den betydelsen, att äfven de
Dit upp med hennes glada blick må se,
Hvem är det om ej «IIoppet»? - och den lilla,
På en gång barnsligt yr och barnsligt söt,
Som trycks emellan dem till begges sköt,
Och endast så kan hållas länge stilla,
Är ^Kärleken», om Svante dömma får,
Fast ej hans känsla än sig sjelf förstår.
Sitt hjerta deladt mellan dem han känner:
Sophia är hans vän, en af de vänner
Man älskar mer än någon af sitt kön,
Dock ej som qvinna, är hon än sä skön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
