Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Och liera ett ormbett i den tanken bar: Din qvickhet
denna gång en dumhet var.
Kring hela orten re’n förut var buren
Den nyhet, som han spridt från Susenborg,
Om envig mellan konungen och Sturen.
Den väckte någras fröjd och mångas sorg;
Men många tviflare deråt blott logo.
Bland dem, som saken mer allvarligt togo,
Var Brockeiihus. «Det är ju,» sade lian,
«Så likt en värdig äkta riddersman,
Att Svante, se’n han först sin kung försvarat,
Nu för sin fästmö vill med honom slåss;
Dock, enligt riddarbruket rätt förklaradt,
På kungens vägnar stride en ;:f oss.»
Att derom närmare sig underrätta,
Han gick, och hörde uppå vägen detta:
«Yid sjelfva högtiden, på Ombergs spets,
I hela hofvets, hela folkets krets,
Skall striden ske. Till den, så väl som dansen,
En slätt är redan jemnad midt i kransen
Af bok och ek, som omge bergets topp.
När konung Gustaf från sin thron står opp
Ger handen åt sin brud och stolt sig ställer
Vid hennes sida till en menuett,
Den spanska dansen, som vi förr ej sett,
Går Svante fram och ined en bugning fäller
På riddarvis sin handske för hans fot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
