Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Han gick, då han sig så förklarat hade, Och gaf ej
örat åt den andras svar. Se’n med sig sjelf, då
han allena var T klosterträdgåln, talte han och sade:
«Jag ville gerna sett, hur Svante skref. Så ungefär
jag tänker mig hans bref:»
«Den spiras tyngd , som mina fäder förde,
Jag unnar dig, och dertill kronans glans.
Du är den värd! Hvem, om ej dig, tillhörde
Den thron, det folk, som utan dig ej fanns?
Men min Margreta fordrar jag tillbaka:
Hon är min barndoms brud, min ungdoms maka.
Drag svärdet - dock ej du: till ditt försvar
Emot mig sänd den tappraste du har.
Ditt blod är heligt; icke dig, du store,
Mitt fosterland igenom mig förlore.
Mitt hjertas guddom blott jag strider för.
Om hon ej vinns af mig, jag gerna dör.»
Hvad han så tänkte ut, han med en penna Skref upp,
och läste det högtidligt se’n, Och ropade förnöjd:
«Rätt tänkt, min vän! Väl sagdt, också! På brefvet
kan man känna Stens son igen: du är din fader
värd. Det vore synd, om af ett blodigt svärd Din
död vid denna lek du skulle möta. Blott värjan ur
din hand jag ärnar stöta, Och bära den till Gustaf,
att han den, Viss om sin brud, rnå lemna dig igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
