Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så väl som tVöknarne; jag nämna vill l morgon,
dä vi samlas i det gröna.»
((G odt!» tänkte II e n n ing, ^oförmärkt kan s fi
I (’,11 torncring enviget förbytas;
Oeli står mig lyckan bi, så tör också
För mig till slut en krans af myrten knytas!
Men att ej kungen röjde med en min,
Hvad nära del han tar, lian sjelf, i striden?
Hög i det stora, i det vackra fin,
Han är en man af gamla riddartiden.»
En vink emellertid af kungen fick Sten L e j o n
Ii u f v u d, o ch ti 11 systern gic k, Att henne
ocli Sophia underrätta Om det han sjelf Brigitta lät
förstå, Att deras hand till pris han skulle sätta;
Men att det priset de blott skulle få, Som värdiga
dertill han sjelf bestämde, Och dem de kunde all sin
kärlek ge.
Sten, se’n han detta sagt, dem alla tre I örat på
den häpna systern nämnde; Och då i hennes uppsyn,
för den fröjd, Han hade väntat, endast skräck blef
röjd, Fortfor han högt: «I frukten, tordehända,
Att till en seger för de andra tre, Som strida mot
dem., spelet sig kan vända, Men såsom, kungen vill,
det måste ske. Allt ar så tillstäldt, att det ej
kan fela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
