Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock måste livar och en sin rol så spela, Att det
har skenet af en verklig strid. Fast det är blott
en lek. Emellertid Förstås att giftermålet är
allvarligt.»
«Dcss värre!’) svarte hon med ton af sorg.
«Hvad säger du?» skrek brödren, «tala varligt! Kung
Gustafs systerson tar ingen korg. Jag sagt dig kungens
vilja, och jag säger Min egen nu, i kraft af det
befäl, Jag som din broder och din målsman äger. Per
Brahe är din fästman! Sagdt! Farväl.))
«Du sjelf upphäfver dig till kung för ätten.)) Så
Marthas ord, som hon för brödren höll Med våld i
munnen, bakom honom föll. ((Ej sträcker sig den
broderliga rätten, Ej ens den kungliga så långt
ändå, Att på mitt tänkesätt, min handling, rå. En
liten konung sitter ock härinne; Och endast hans
befallning lyda de, Hvad namn man än behagar honom ge,
Af sinnesstyrka eller egensinne.»
Så i sitt stolta mod hon fann en tröst;
Dock gret hon sedan vid Sophias bröst.
I trädgåln gångna, för att ej bli störda,
Vid Gerhards brunn, ett minne af hans dygd,
De satte si^ i tvenne lindars sk v »’d .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
