Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Hon bäfvar, d ii bon ser frän henne vänd Hans
spotska blick, af svartsjuk vrede tänd. «Läs!» sade
han till Henning med en blandning Af harm och skämt,
«och säg, örn du vill bli Min kämpe för min brud?
Det här i sanning Är af det äktaste chevaleri! Mitt
barn! har du det fått af Svantes händer?
ERIK.
Nej, pappa: det låg här. - Du är ej glad? Du blir
det sällan af de hvita blad, Som komma flygande med
svarta ränder. Men se på honom, du hans goda vän, Och
säg ett ord, så blir han glad igen. Du är hans engel:
så i går han sade; Då såg jag efter om du vingar hade,
Som den i taflan: annars ser du så Alldeles uta ja
mera söt ändå.
«Du sjelf en engel är,» Margreta svarar, Och lyfter
prinsen upp till kungens mund: «En fridens engel,
sänd i nådens stund! Om du ej gåtan mer än jag
förklarar, Dock med en kyss du skingrar för din far
Hvad ledsamt hit med detta blad du bar. Dess innehåll
jag ännu känner föga; Men då jag fällde dit i hast
mitt öga Jag fann, att Svantes hand det icke var.»
»Nej, det är jag, som detta skrifvit haiv> Utvopte
Henning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
