Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
GUSTAF.
Du P På Sturcns vägnar? Har han dig bedt derom?
HENNING.
Det liar han ej.
GUSTAF.
Har han då sagt att han så tänker?
HENNING.
Nej!
Men att en sådan tanke honom egnar, Jag tänkte, jag,
och för mig sjelf det skref På detta blad, som här
förloradt blef. Det sägs, han sjelf har något dylikt
skrifvit. Men dermed vare hur det vill! - Jag ser,
Att hela saken är försont nu mer, Då ni en annan
brud åt honom gifvit. Nu vill jag slåss, att sjelf
en fästmö få: Min konung har ju re’n det ordnat så?
«Din trohet gör, att jag dig allt förlåter; Men kom ej
mer med slika påfund åter. Gift skall du bli: en maka,
huld och klok, Oss bildar mer än någon riddarbok.»
Vid dessa ord han till sin brud sig vände: Af hennes
kärlek han fullkomnad kände Ej blott sin sällhet,
men sin dygd jemväl. Ett ord af henne, ja, en blick
allena, Lik solens, som går upp att himlen rena Från
nattens stormmoln, lugnade hans själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
