Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
Ej fins i kungens stall en sådan fåle: Snabb som
en vind och liflig som en stråle! Glad, som lians
herre, går han nu i dans, Att för de sköna visa all
sin glans.
De mana ut, de tre; och mot dem träda Tre kämpar,
till gestalt ej af de späda, Och med en rustning,
som, att bäras opp, Tycks fordra jern också i deras
kropp. Inunder dem tre stora hästar gnägga, Och med en
framfot gräfva mullen opp, Otålige att få i stortadt
lopp Den långa banans halft tillryggalägga.
«Ack! deras namn ej ens vi veta få!» -
På frökensätet Märtha hviskar så -
«Se, hvit och grön är skölden hos den ena,
Din drägt är grön, min hvit. Hvem kan han mena?
Månn’ ock hans hjerta dubbelt märke bär?»
BRIGITTA.
Han vet väl ej, hvems färg den gröna är Och hvems
den hvita. Derför bär han båda. I hvitt har äfven
Svante rustat sig.
MÄRTHA.
l svart än mer. Han förutser sin våda, Att i ditt
ställe vinna endast mig. Brigitta! säkert känner du
deri gröna: Grön ej blott kärleken, men hoppet är. Hur
väl han för sin häst! och hur han bär Sig sjelf!
Som bilder äro begge sköna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
