Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocli att han sjelf, hvad dock för kungen han Ej våga
torts, det priset kunna vinna.
Br ig it t a ler och ser uppå sin vän,
Som ej kan le, ty segern väger än
Emellan svarte riddarn och den gröna.
Brigitt a sjelf på nytt förskräcks dervid;
Ty lika del hon tar i denna strid,
Den rör dem begge två, de arma sköna!
Och desse kämpar strida ej, som. Sten
Och Bjelke gjorde, endast för ett sken.
Ej heller äran blott är deras syfte.
Ät samma fröken begges blick sig lyfte,
Ät henne, som den hvita färgen bär
Och för Brigitta hålls, men Märtha är.
För begge lansen bröts, men begge svänga, Att få en
ny, sig om, och snart igen Med häst mot häst och
lans mot sköld sig tränga, Men begges stöt är lika
fruktlös än.
Nu en trumpet och snart en stämma ljuder, Som
dem. i kungens namn att skiljas bjuder Med lika ära.
Hvilken af de två Skall då den sköna, som är priset,
få?
Tyst! – härolden sin röst upphöjer åter, Och kungör
en ny kamp. Deri tillåter Hans majestät blott dem
att taga del, Som ej förlorat i det form spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
