Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och främst de tvä, som från sin täflingsbana J
emiigoda, gingo. Don, som tappar nu, Far sc’n till
annan strid de andra mana: Blott ön blir prislös af
do sista tu.
Emellertid till gröna riddarn flyger Ett bud, som i
hans hand ön broflapp smyger. Brydd och förtjust
han såg på en gång ut, .Då han den läst, och tog
ett raskt beslut. En ståtlig stridshäst till den nya
striden För honom sadlad blifvit under tiden; Men
till sin ridknckts undran och förtret, Han väljer nu
en ann’, hvars fel han vet. Ny häst jemväl åt svarta
riddarn lemnas, Som nu den hvita kan så gerna nämnas:
Ty springare!! är hvit som snön på berg, Helt litet
stänkt med dagens första färg.
Allt är tillreds igen: trumpeten skräller
Och skakar hjertat på de unga tu
L frökenbäiikcn, dem ånyo nu,
Ej mindre än de stridande, det gäller.
«Gud!» ropa alla tre med dödlig skräck,
Då de vid skranket se den grönas skäck
Först bakut stegra sig, se’n framåt rusa.
Nu dess af ögat icke följda språng
Stacks af den andras lopp. På samma gäng,
Som lansaruc förbi hvarannan susa,
Nå hästarne hvarann och resa sig
På tvenne fötter, till ett fraggigt krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
