Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej af Sophia, nu den sista sköna, Som skulle
segrarn med sin hand belöna.
Har icke Henning re’n det priset fått?
Nej, endast rätt, att om en fröken strida.
Han genom segern öfver Bjelken vann;
Och Grip, om än mot Henning han låg under,
Dock se’n mot björnen stridde som ett under.
I fråga sätts om Henning eller han
Belönas bör. På ingenderas sida
Vill kungens nåd, mot begge lika spord,
I vågen lägga vigten af sitt ord.
«De, som att dömma öfver spelet nämndes,
Afgöre saken!» svarade han blott.
Men äfven de i sitt beslut ej sämdes.
«Röst står mot röst; här måste dragas lott.»
Hvad skräck, ej endast för de tvä, som lotta,
Men för de två, om hvilka lottning sker!
Rörd, på Brigittas sorg, som utan måtta,
Lik hennes kärlek, är, Sophia ser;
Sjelf qvald, ty Henning hennes hjerta vunnit:
Hans sjelfva griller älskvärda hon funnit.
Väl brydde henne, hvad i dödens stund
Hon hade hört af sin prinsessas mund,
Att den, som henne finge, borde vara
Ej endast landets och sin konungs vän.
Men svensk. Det är han ej till börden. Men -
Så skyndar kärleken att henne svara -
«Till själ och hjerta är han fosterländsk:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
