Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nittonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
Han som förut en sådan far förbannat,
Oeli nu lians nya trolöshet förnam,
Svor hämd. Man känner tj, hvarvid det stannat.
Ej syntes Michel någonstäds igen,
Men Ömma sjöng i grottan länge än.
Emellertid en härolds röst förkunnar,
Att spelet sluta dt är. Nu springa brunnar
Af öl och mjöd kring hela bergets krets.
Men kungaparet stiger på dess spets.
Kring en paulun , som bärs af gyldne stänger,
Ett ljusrödt silke ner i vågor hänger.
Dock så att folket, hvad derinne sker,
Från alla sidor utan hinder ser.
En sandad plan är rundt om tältet jcmnad,
För hofvet och de främsta gäster ämnad.
Ifrån dess glädje dock är ingen stängd:
Den ses och käns af hela folkets mängd,
Som rundt omkring, liksom en mur, sig sluter.
Hon i den fröjd, hvarmed hon ser och njuter,
Ar sjelf ett skådespel, mer vardt att ses,
An många granna, som vid hofven ges,
Der lejda masker Ijugna känslor spela.
Här är en stor natur; här är ett fritt
Och lyckligt folk, i hundra grupper spridt
Kring landets fader, att dess sällhet dela.
Hvart han omkring sig ser, han speglar den
I tusen menskors glada anleten,
Och, när hans brud de sköna ögon hvälfver,
An upp åt himlen, än på folket ner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
