Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Necken länt af Thor hans blixt och dunder. Väl
hade Axel redan länge haft
Kanoner på sin borg’; men deras kraft « Han ej
försökt på den förfallna vallen,
Dels rädd att den förföllo ännu mer, Dels för att
tyst sig hålla, då han ser Sin rikdom minskad och
sin höghet fallen. Men nu med dem, åt en regent det
värd, Han bär, ej sin, men hela ortens gärd.
Hans Majestät, se’n han sin tack med handen
Ät Flora vinkat, skyndar sig åt stranden.
Men Margareta blef i dalen qvar:
Rädd som cl c andra fröknarna hon var.
Hon ville ock ett ögonblick allena
Med systern bli, och sade: «Ännu lär,
Ej ur sin villa rättad, Svante mena,
Att den han älskar fröken Brahe är.
Au tror ock kungen, att han henne vunnit.
Upplysas måste begge två, men hur?»
«Jag räds, jag gör en öinkelig figur,»
Var Marthas svar, «när han sitt misstag funnit.»
MARGARETA.
Var viss, att han ej vill förlora dig;
Men räds för kungen, när han det får veta!
Hans sinnes häftighet förskräcker mig.
MÄRTHA.
Det kan du hjelpa, endast du, Margreta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
