Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
Du hittar alltid på ett ord i tid, Som. stillar vreden
och bemedlar frid.
Vid sitt förtrogna samtal från de andra
.De begge Systrarne åt skogen gått.
Der för sig sjelf de sågo Svante vandra,
Som då lian höra fick de glada skott,
Dem höll, han äfven, för en segerhelsriing,
Och sade med en blick uppå sitt svärd:
«Hon, som det gaf åt mig, skall se mig värd
Att bära det, i strid för rikets frälsning
Från dessa bönders fräcka upprorsband.
Förgäfves ej det ordet: »Fosterland»
Hon sydde hit. Du hennes finger ledde,
Försyn, som denna lycka mig beredde.
Nu först mitt lif bland svenska män begyns.»
l detta ögonblick Margreta syns
Och honom nalkas, medan systern stiger
Bakom en klippa nr hans åsyn ned.
En stund förlägen, Margareta tiger
Så väl som Svante. Der de möttes, spred
Kring dem en björk ett dylikt präktigt hänge,
Som den de i sin lund haft kär så länge.
Af denna likhet oks hos begge två
Den rörelse, hvari de brydda stå.
Hon mellertid ur barmen smyga hunnit
En ring, der gömd, och säger: «Tag igen
Hvad mig ej tillhör mer. Lef säll med den,
Hvars hjerta du, som hon ditt hjerta, vunnit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
