Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
"Margreta!» svarte han, «dct var ej så
Jag tänkte att vårt möte skulle blifva.
Min sällhet gör du genom det ändå,
f den försäkran dina ord mig gifva,
Att i det nya af mig knutna band
Jag hennes hjerta får med hennes hand.
Och du har vunnit vid din höga lottning
Ej blott en krona, men en hjeltesjäl,
Ett hjerta, skapt för dig. Och nu - farväl,
Min ungdoms vän! - härefter blott min drottning
Den dyra hand, som Wasa lycklig gör,
Jag kysser, som hans folk den kyssa bör.»
T det Margreta honom räckte handen,
Och till sin mun han knäböjd tryckte den,
Steg Gustaf fram, som imellertid från stranden
Till sin gemål i dalen kom igen,
Men då han der ej återfunnit henne,
Gick ensam åt den väg hon hade gått.
Nu när han ser tillsammans här de tvenne,
Här undan allas åsyn, ser ej blott
Att han på knä för henne är, men äfven
Att hon sin hand åt honom vänligt ger,
Och vid hans läppar den med nöje ser,
Hvem målar väl hans blick, som säger: «BätVen!»
Bestört stod Svante, som sig rest i hast, Och
bytte färg, som om han brottslig varit; Men hon,
fast skrämd vid kungens ögonkast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
