Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
Som om en åskeld ned på henne farit, Dock samlade
sitt mod och talte så:
«Herr Svante, brydd att sig förklara få, Begär min
medling: «den lians hjerta vunnit Är ej Brigittas
«Ej B r i g i 11 a ?» s k r e k Nu icke eldröd mera,
utan blek, Den vrede Gustaf. ((Svante har ej
funnit Sin konungs franka fager nog för sig? Det
yppar han nu först, och genom dig? Ha! jag förstår,
hvem Svante älskar.»
«Märtha!»
Föll Margareta in. «Hou har hans hjerta Och
hennes han. Ett missförstånd här var. Skilj ej,
jag ber, skilj ej det kära par! Men jag bör yppa,
för att allt förklara, En annan hemlighet: den man,
du böd Till Eevel fara vid grefvinnans död, Och
dotterns ledsven hem till Sverge vara, Vid hennes
anblick straxt sig fången fann, Och under resan
hennes kärlek vann.»
Af dessa ord, som Svante missförstod, Hans själ så
skakad blef, så rörd hans blod, Att endast suset
af sitt eget öra, Stödd mot ett träd, han sedan
kunde höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
