Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aj äg ber om nåd också tör dessa tu,» Fortfor
Margreta. «Meu jag liar ännu Eri upptäckt öfrig
och vid den jag täller En tredje förbön. O !
om nån’sin gäller Mitt hjertas bön hos min gemål
och vän, Förlåt de barnen, Märtha och Br ig it t u,
Sin djerfva list, att vid torneringen Den ena i den
andras ställe sitta , Så att min syster utaf Svante
vanns, Och den, som Birger älskade, blef hans.»
Hvad glad förändring, när i morgons dimman,
Som återkom i sjelfva solgångstimman
Och höljde Ombergs både fot och topp,
Och allt det folk der redan stigit opp ,
Föll ned med hast! - Da under klarnad himmel
I dagen trädde fram det gröna berg,
Med all sin högtidsståt, sitt menskohvimmel,
Och sina fanors spel af skiftad färg,
Och kungatältet på dess spets, ett under
Af prakt och fägring, aftonrodnan likt,
Så luftigt, så på guld och purpur rikt!
Likså hos Gustaf inom få sekunder
Den vrede, som förbytt hans hy och blick,
Till fröjd och kärlek åter öfvergick.
egen oförsigtighet, att skicka En yngling till att
föra hem en flicka, Ehuru åtföljd af en åldrig fru,
.J a a" skylla bör.» Sä Gustaf talte nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
