Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
«Så liten lax! det är ju röding bara, Som Vettern
skryter med. Men livad är den, Hur den må s
t lifva s eller s ås a s än, Emot vår hafslax.
Hade jag den rara Här, lagd uppå mitt största
silfvcrfat! Jag skulle sjelf den fram till bordet
bära Och fatet med åt kungens brud förära! Nå! aldrig
såg jag förr en sådan mat. Ar det af sockerdeg, det
der till venster? Så likt ett hus med torn och inånga
fenster! Och menskobilder utanför dess port! Månn’ de
ock ätas? - Steken är af hjort: Med jagt-musik blef
den på bordet buren, Och regelrätt af hofjägmästarn
skuren. Men bruden lät ock den ifrån sig gå. Se,
hon har druckit blott af vattenkaret, Som är af ren
kristall, ehur’ der stå Två vinkredenser för det höga
paret.»
En skål för kungen och hans hulda brud
Nu dricks i tältet vid fanfarers ljud.
.Dervid af folket ropas trefallt hurra,
Ej blott från mark och sten, men gren och topp
Ty, som när bin i lindens krona surra,
Det lefver i hvart träd. Och se! dit opp
Har mången burit med sig fulla kannan,
Och högt i skyn de klinga med hvarannan.
Nu konung Gustaf gyllne bägarn tar,
Och se’n han först på skålen kungligt svarat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
