Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Sta eller ligga med sin tuuga börda.
Detsamma gäller mod än mera skäl
Om paddan, elefanten. Beggedera
Pålägga Indiens vise denna last.
Men skämt åsido: att du rnå i hast
Det sanna inse, märk, på vattnets bryn
Hur seglarns mast först framstår för din syn,
Och hur på slätten, der du nalkas staden,
De Löga tornen visa, före raden
Af stora hus, för dig sin smala spets.
Med samma hvalf dig himlen öfverhänger,
Hvarhelst du far; och horizontens krets
Sig vidgar, i den mån du högre klänger.
Och när förmörkelse i månen sker,
På jordens skugga man dess rundhet ser.
Hvad mer till saken hör, för dig förklara
Han, som der sitter, bättre kan, än jag.»
«Den unga gossen?»
(fJa, densamme torde, Om ej min aning mig bedrar,
en dag-Upplösa frågan, som du nyss mig gjorde,
Bland många fler om himmel, haf och jord, Som hvila
än på vetenskapens bord. Han hör oss icke. Så för
sig allena Han oftast sitter och åt himlen ser; Och
ljusets andar blicka i hans rena Och sköna själ, som
i en spegel ner. Betrakta honörn: om ej blicken
röjde Den djupa tänkarn, såg man blott behag Och
oskuld i de vackra, fina drag.»
«En genius vore han, blott honom höjde Från jorden
ett par vingar, och han bar En fackla i sin hand,»
var priorns svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
