Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid hafvets bryn, dit dagen nyss sig sänkte, Har
aftonstjernan fäst den unges blick; Och nu, då
hennes lopp han eftertänkte. Ett plötsligt ljus hans
djerfva tanke fick. «Se hon är alltid, som en trogen
tärna, Ett bud för solen eller i dess spår. An
närmare Merkur kring henne går. O! tänk, om jorden är
en dylik stjerna, Och som de båda, och de andra tre,
Den röda, klara, dunkla, dem vi se Au hit, än dit,
och dock kring solen, vandra, Sitt omlopp, äfven hon,
kring henne gör, Och månen med sig som en fånge för?»
Af ifvern höjs hans röst, och af de andra, Hvad han
förtjust för sig blott ville sagt, Med spända öron
tas i häpen akt.
«Der har du nu,» till priorn ined de orden Hans gäst
sig vände, «på din fråga svar. I luften fågeln bär
sig, då han far; Men om han hvilar, faller han till
jorden. Att Tellus sjelf är en planet, hvad ny Och
stor idé, som skall de lärda bry! Den ej med sitt
system de kunna rimma.»
«I sanning,» sade priorn, «måstc Gud, Som fågeln
flyga böd och fisken simma, Ha kunnat ock, med
samma allmakts bud, Vår jord befalla att kring
solen fara.»
«Jag kan ej nu min tanke helt förklara,» Utlät
sig ynglingen, wforräu jag rätt Har genomtänkt den.
Hvar och en dock lätt Kan finna genast, hur förvändt
det vore,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
