Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sa tog1 Beatrix tillfallet i akt,
Att för hans sak ett ord anvo falla.
Vän af allt sannt och ädelt, skönt och godt,
Använde hon, att det befrämja blott.
Den nåd, hvari hon stod hos Isabella.
Ojeda henne gaf, med eldfull blick Och glödgad kind,
en tacksam bifallsnick. I kriget bar han hennes
färger redan; Och nu som hennes riddare, att gå På
vilda hafvet ut, i hopp att sedan. Sin skona lön af
hennes händer få, Han i sitt unga blod en låga kände,
Som kärleken, förent med äran, tände.
Beatrix Moya i historien fått Vid Isabellas thron en
plats, ej blott För det beskydd hon verldsnpptäckarn
gifvit, Men ock för händelsen, då hon så när Ett
blodigt offer för sin drottning blifvit. Då låg för
Malaga den spanska här, Och redde sig att med en
storm det helsa. En Mor beslöt det med ett dolkstygn
frälsa. Till kristna lägret, i förklädd gestalt,
Han sig begaf och lyckligt smög sig allt Till
kungatältet. Miste o in det rätta Han tog likväl.
Det var ett ögonblick, Se’n drottningen ifrån sitt
eget gick, Att sig i kungens tält hos honom sätta:
Då i det förra mördarn steg och slog Sin dolk i
en, som han för kungen tog. Vid Moyas rop, han sprang
att döda henne; Men dolken af hans hand Ojeda vred,
East illa sårad. Nu der sprungo tvenne Af vakten
in och höggo Moren ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
