Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G4
^Ja, endast döden,» är hans stolta svar,
«Mig skiljer från min skäck och från min klinga.»
Trots mångas knorr, på amiralens ord,
Den ädle springarn får sitt rum ombord.
Nu äfven Pinzon från sitt stall lät bringa Den bästa
gångarn på det skepp han för; Och amiralen sjelf,
när han det hör, Med häst och rustning sig förser,
som svara Emot den värdighet han bör bevara.
Re’n famn ur famn är ryckt, och hand ur hand;
Och de, som stanna, gråtande, i land,
Med ångest hora ankarvindnings-sången,
Hvars ängsligt enahanda melodi
Afbryts i hast af lifligt segerskri,
Då klon, som grep i bottnen, lös är gången.
Hur flaggen vinkar bråd på mastens topp,
Hur segel öfver segel hissas opp
Och svälla för den vind, i tågen brusar,
Och hur för kölen re’n en fragga frusar:
De se med tårar, och i hamnen stå
Tills deras blickar skeppen mer ej hinna.
Då hem till sig i stilla sorg de gå,
De sådan tomhet i sin boning finna,
Som skulle de till grafven följt en far,
En man, en son, allt hvad dem kärast var.
Columbus nu på öppna hafvet hunnen, Viss om sin
väg och herre der, näst Gud, Gläds lik en svan,
som far med vårens bud. Den långa strid, som re’n
är öfvervunnen, Har skärpt hans mod till dem, som
förestå. Om dessa snart en vink han skulle få. Då
rodret sprang på ena karavelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
