Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och folket skrek: ^Olyckligt förebud!
Yäud om! vänd om!» - «Nej,» sade han, ««J felen:
Ej ondt det bådar. Det är blott af Gud
En varning*, att vi ej på vår förmåga,
Vår konst och vishet oss förtrösta må.
Det är tillika nåd. Ja, då vi gå,
Dit ingen före oss har funnits våga,
Vill Gud oss visa, att han med oss är.
Fördenskull rodrets brist sig röjde här,
Här, der vi se ännu en hamn så nära.
Vår tack derför vi honom må hembära.
Hvad! om det händt, der endast hafvets bryn
På flera hundra mil nås af vår syn ?»
Af detta tal blef allas sinne lugnadt; Och i Gomeras
hamn, dit rodret än, Ombundet, styrde, blef det nytt
igen. Der, se’n han folket med förfriskning hugnat Och
sina skepp försett med nytt förråd, Han bad ånyo om
den Högstes nåd, Då han nu trädde an sin stora bana
I okänd rymd, der ingen ledning var: Der han sitt
mål ej kunde mer än ana, Sin väg ej visste, mer än
den i bur Bortförda dufvan, som, från fästets mur I
luften släppt, med brefvet under vingen, Dock öfver
berg och sjö sin hembygd når. Så han sin kosa ställer,
lärd af ingen, Och lugn till hvila i sin hytta går.
I drömmen dock oroa honom syner Än af ett troll,
som står ur hafvet opp Och griper i hans köl och
stör dess lopp, Än af förräderit, som dolken bryner
Franzéns Dikter. V.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
