Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En pelare stå upp vid vattnets bryn.
Vid deras möte kändes hafvet gunga,
Och utan thordön skyn begynte ljunga.
Med strömmen af det vatten, molnet sög,
Lik en sifon, ej blott en livirflad hög
Af sjögräs, men en haj i luften följde.
Förskräckt deraf, Columbus lät ined hast
Kanoner lossas dit; och pelarn brast,
Och med en regnskur blott dem öfversköljde.
Fullkomligt ren var hela himlen snart,
Och hafvet lugnt och som en spegel klart.
Knappt kunde ögat skilja luft och vatten.
l detta himmelsstreck, som nu man vet,
Har sjön kristallens gcnomskinlighct.
Derför ock se’n då i den stilla natten
Kopernik med Columbus stod och såg
Från stjernehirnrneln, som deruppe lyste,
Till den, som under dem i djupet låg,
Så tyckte han, att skeppet, som dem hyste,
Var sjelft en himlakropp, w Vi sväfva här
I Ethera,» ropte han. ((Omkring oss är
Oändligheten öppen på hvar sida.
Ej hafvets yta eller himlens bryn
Begränsa ögats mer ii n tankens syn.
Vi se omkring oss alla stjernor skrida,
Ej mindre nedantill än ofvanpå,
Sorn sutte vi, om jag törs tala så,
Midt i den himmelsglob, som Gud sjelf gjorde.»
Han teg en stund oeli röjde i sin blick, Att han
en ny och vigtig tanke fick, Och svarte, då derom
Columbus sporde: «Jag såg på våra skepps konstellation
(Jag borde hellre säga konjunktion).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
