Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och finner nu min gissning sig besanna, Hvarför en
del planeter tyckas stå En tid helt stilla, ja,
tillbaka gå. Se, Pinta här midt för oss synes stanna,
Ehur’ hon far med större hast, än vi; Och Nina,
som vi segla nu förbi, Tycks återvända. Så kan
jag förklara I mitt system helt lätt, hvad enligt det,
Som Ptolomeus antog., måste vara En oupplöslig knut,
en hemlighet.»
«Då här på jordens haf vi andra segla,
I himmeln du en upptäcktsresa gör,»
Vidtog Columbus. «På din karta tör
All verlden en gång sig med häpnad spegla.
Vår jord åtminstone skall häpen bli,
Att från den främsta äreplats deri,
Kring hvilken sol och måne, alla stjernor,
På himlen löpa, såsom hennes tärnor,
Försättas i en vrå af skapelsen,
Och sjelf få springa oupphörligen.
Hvad deraf sedan för den stolta följer,
Som der en herre, näst den Högste, bor,
Och blott för sig all verlden skapad tror,
Jag törs ej tänka. Dock, hur jag det döljer
Por min bestörta själ, jag känner mig
En mask, som kring en mullklimp släpar sig.
Jag mins härvid det sköna Davids-ordet,
Hvars mening rätt förstå nu först jag lär:
«När jag betraktar himmeln och dess här,
Allt hvad der ofvan på din vink är vordet,
Så frågar jag: hvad är dock menniskan,
O Gud! att du på henne tänka kan,
Och henne vårda?»»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
