Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Der Pisou rinner, rik pä g1 idel, uch der
Bedellion finns och allt hvad dyrbart är,
Allt hvaraf lifvet kan försköning vinna.
Vår jord ett päron lik jag tänker mig:
En del deraf från spheren höjer sig,
I denna trakt dess höjning börjas redan,
Och allt-till linien växer ständigt sedan.
Ju närmare åt skyn, dessrnera den
Skall jordens gyllne ålder likna än.
Ja, här är Asiens höjd: det första landet,
Sorn steg nr vattnet, då det föll, – befaldt
Af Honom, som böd fram ur intet allt,
Som andas blott - och verlden rörs som grandet.»
T det han talte så, allt längre fram l vikens djup
hans stolta fartyg sam; Och han blef varse menniskor
på stranden, Som stodo nakna, Ii viftande med handen
I djup förundran, och med glada språng På branta
klippor följde skeppets gång.
«Se,» tog han åter, «vittnar ej om Eden Det
folket äfven? Derifrån den seden, Att menlöst
nakna gå, dem följer än. Och som hos barnen,
när de ej fördärfvas, Trots synderis frön, som
af oss alla ärfvas, Guds sköna afbild ännu känns
igen; Så här hvar menska i de öppna, rena Och glada
anletsdrag ett uttryck bär Af frid och oskuld;
och i dem allena Ett paradis oss här till mötes är.»
Längs stranden gå, förrän han ankar fäller. Häris
segel; och en vänlig nick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
