Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Ocli nu att noga märka och besanna,
Hur långt hans spaning gått, sig lade vinn.
I Guds och kungens namn hvar en om bord,
Som sig förstod på land och sjö, blef spord,
Om han ej höll det land, de för sig sågo,
För fasta Indien. Ja, var allas svar,
Som, styrkt med ed, än finns i handskrift qvar.
I detta ögonblick likväl de lågo
Så nära vestra udden af den ön,
Att om en jungman upp i masten klifvit,
Han bortom skogens bryn den öppna sjön,
Som till Mexico leder, varse blifvit.
Hvad upptäckt för Columbus, för en blick Som hans,
hvad utsigt, som förlorad gick! Der skulle han det
rätta guldland hunnit; Der för Cipango han Mexico
funnit Och Peru för Cathay, och än ett haf, Mer
vidsträckt än hvad re’n han mätit af. Men lyckan leker
så. Det mången hände Att han en uppgräfd skatt,
som låg helt när, Ej varse blef, och när han bort
sig vände, Bakom hans rygg en annan tog den der.
«Skall han då dö, och aldrig se det stora
Som i hans upptäckt är?
Hvad! skall hans minne ock sin rätt förlora? Ej
hans, en annans namn, hans verldsdel bär!»
Columbiel åt öfverengeln, Som på en sky han säg
der stå (Det var ej han med liljestängeln. Men
den med svärdet), sade så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
