Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
«l himlen först skall det hans tro belöna!» Så var
Serafens svar:
«Att med en salig själs förvåning röna, Hvad han
på jorden funnit har: Ej Asiens kust, ej Indiens
stränder, Men af den verld, som Skaparns liänder
Till boning åt sin afbild hvälft, En för hans tid
ej anad hälft.
En gång den torde ock hans namn få bära,
Då dess betryck ej skuggar mer hans ära.»
^Ack!» ar deri andras suck, «ej anar han En sådan
följd af hvad hans snille fann.» -
«Der ofvan, då han ser de kristne rasa, Han ock en
framtids sköna utsigt ser; Och redan det en tröst
åt honom ger, Att hedendomens ännu värre fasa Flyr
för det himla ordets makt. Som öfver hafvet hit han
bragt.» -
Så talte Michael och räckte
Columbiel sin hand. Och beggcs snabba flygt sig
sträckte
Allt till Mexicos strand.
Der, i ett moln, han, som i forna tider Har fört,
och än skall föra, Herrans strider, Nu sitter tyst
och endast då och då Med svärdet Ijungar vid de ord,
den andra, Hvars häpna blickar genom staden vandra,
I helig vrede yttrar så:
«Hvud många, hvad stora, hvad präktiga tempel! O
ve! de strömma af menniskoblod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
