Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Ett dubbelt ankar höll dem ändock fast.
Nu på Maria ena tåget brast;
Och kring det andras hvilopunkt hon svängde;
Lik en på riddarbanan öfvad häst,
Som i en rundel far, vid linan last.
Emellan lif och död i väntan spändes, Fem långa
timmar, folkets själ och syn. Och jemte egen
vaksamhet användes Den bön, som höjs i sjönöd
upp till skyn:
«Himla-drottning! dig förbarma : Bed din son, att
till oss arma Se med misskund i vår nöd. Honom lyder
här orkanen, Honom, som på oceanen Öfver all dess
våldsmakt böd.
Se, din helga bild, Maria, Manar dig, att den
befria Med den hjelp du oss beter. Hulda jungfru!
dig förbarma: Bed din son, att till oss arma Han
med nåd i nöden ser.»
Så midt i vädrens tjut sig höjde sången, Och dessa
tego, och den vilda sjön, Som syntes när att sluka
hela ön, Föll spak tillbaka. Och när öfvergången,
Vid dagens första blick, all fara var, Steg patern
fram och rök för bilden bar.
Ett rykte lopp, att under stormen lågo På lur i
skogen ej blott vildarne, Men deras Gudar (Zemer
heta de);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
