Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MO
Att flera sjömän deras skepnad sågo,
Vidunderligen sammansatt af allt
Hvad odjur rysligt té i sin gestalt.
Då bör ock skalden se dem ocli dem stiilla,
Om ej i taflan, der hans bilder gälla
Blott i den man, man känner dern igen,
Dock i dess ram, en sinnebild på den.
Som det ondas upphof in i Eden Smög sig under ormens
hala hamn; Så ännu dess englar ha den seden Att
sig slingra fram med lånadt namn, Nu af offerprest,
som mcnskor slagtar, Nu af biktfar, som en Miguel
vaktar.
Bland de vise höja de sin stämma, Än i tviflarns,
än i svärmarns ton. Såsom odjur blott och troll,
de skrämma Skogens vildar, hyddans arma hjon, Tills
dem sjelfva de som Gudar dyrka. Derför just, att
de det onda yrka.
Här på andra sidan oceanen, Dit ifrån det kristna
ljusets land Aldrig kom ens svalan eller svanen,
Knappt en spillra vroks på klippans rand, Tänkte de,
så länge bergen vara Och det vida haf, sin makt
bevara.
«Bäfvcn! hafven! en gång dock det händer,» Så en
okänd rost dem hotat har, «Att en ny Christoffer hit
anländer Med den Gud, han öfver hafvet bar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
