Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Columbus är förtjust: lian tror sig Jinna Allt
flera tecken, att han snart skall hinna Ett folk
med hyfsning på en odlad jord, En stat i flor, -
Oipango, med ett ord.
Med detta hopp beredd att stället lemna,
Han plötsligt omges af en talrik flock,
Som vapen svänger, ej till anfall dock.
I ovisshet, om hvad de honom ämna,
Han drar sitt svärd och ger sitt folk en vink,
Som sina bössor spänner i en blink.
Men ej fiendtlig skaran sig förklarar:
Som hedersvakt den följer med en bår,
Som palmbekransad bärs af fyra karlar
Och ställes ner, der amiralen står.
Derur en skön Merknr af rödlett koppar, Men
lefvande likväl, på marken hoppar. Ja, så i hy,
som ställning, denna Gud, I bronz afbildad, då
att bära bud Han re’n på tå sig lyft, till uppflygt
färdig, Guanebo liknar. Son utaf en stor Och
mäktig furste, som i nejden bor, Han träder fram,
i min och åtbörd värdig, Och med ett bildrikt tal i
fadrens namn De hvita bjuder till hans egen hamn.
I öster vid en flod den är belägen}
Dit sjelf ombord han vill dem visa vägen.
Ett virkad t bälte han i handen bär,
Som vänskapstecken hos de vilde är,
Hvarmed ej mindre, än med fredens pipa,
Som går med moln af rök från mund till inimd.
Hvarandras tro och lofven fast de gripa
Och viga in ett broderligt förbund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
