Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Derjemte lemnar han till frärnmandgåfva Ett ansigte
af träd med inåladt hull Och mun och ögon, bildade
af gull.
Columbus, mån att icke endast lofva, Men genast
visa vänskap, han också, Tar skänker fram, att med
hans ord de må På en gång märkas, och hvad dessa
mena Uttrycka mer, än de förmå allena.
«Jag tackar er, min prins, och eder far.
Den bild, han skänkt mig, ädel mening har.
Guld bär dess mund och guld dess ögon blicka,
Och guld betyder hvad från solen är.
Så vill ock jag en skänk tillbaka skicka,
Som hvad jag önskar fram till honom bär.
Se här två svärd, som, fast de mötas nära,
Dock ej hvarandra stöta eller skära;
Men det, som mellan dem sig tränga vill,
Förstöres, ser ni, då de klippa till.
Och här två händer äro sammanslutna.
Betydelsen är ämnad åt er far,
Att så vår tro och vänskap rnå bli knutna:
Men den gemål, han utan tvifvel har,
Med beggederas bruk jag ville fägna.
Tillåt mig honom sjelf, och er, få egna
Hvardera dylikt baud, som sjelf jag bär.
Dess perlor mana mig att ej förglömma,
livad jag den store Anden skyldig är,
Som mig har skapt och vårdar och skall dömma..
Med vördnad prinsen mottog i sin hand Och rörde med
sin mun de helga band.
«Ett invigdt radband han betiäckas låter Af hedna
händer, hedna läppar - Ali!!!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
