Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Utropar Boyle, dock sa sakta äter, Att det Columbi
öron ej kan nå.
Guanebo Mellertid försöker saxen,
Och än ifrån ett mais-stånd klipper axen,
An af en bananas de långa blad.
Det andra honom gör ej mindre glad,
Då sina fingrar in deri lian träder
Och ropar: «handen sjelf hos er bar kläder.»
Men nu ett mer betydligt föremål Hans häpnad väckte
, då kompassens nål, Hur dosan i hans hand, som
dermed lekte, An snoddes om, dock jemt åt norden
pekte. Och när han hörde, att den gjorde så Bland
hafvets böljor, hur än vinden vändes, Och der ej land
var synligt, väg ej kändes, Dock styrde skeppet dit
det skulle gå: Han lade dosan sakta bort ur handen,
Af vördnad för den der fördolda anden.
I ny förvåning utom sig lian föll,
När klon, med hvilket skeppet fast sig höll,
Drogs upp ur sjön, och när det seglen spände
Och flög på vattnet, fågel på en gång
Och fisk, och dock så lydigt utan tvång
För minsta vink af styrmans hand sig vände.
lian det ej blindt beundrade likväl, Men till hvart
under sökte finna skäl: l hopp, att en gång han
begagna kunde Den lärdom, som de hvita honörn mule.
Med lycklig fart de nalkades sitt mål.
Dock än en stund, förrän det hinns, det tal;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
