Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och gossen, som nu första gången styr,
På flöjeln och kompassen ser sig yr.
Till lycka står Christoffer qvar i stäfvcn
Och skeppet håller dock sin kosa än.
Snart faller flöjeln, vinden dör igen,
Och seglen fladdra. X u den gamle äfven,
Som står vid skranklös svid och, framåt böjd,
Hur fisken snabbt sig svänger, ser förnöjd,
Begynner nicka. Han, som rodret håller,
Än blundar, än med halfva ögat ger
På skeppet akt, som icke rör sig mer.
Dock plötsligt rörs det nu, en ström det väller;
Och då dess drag af rodrets makt ej möts,
Far kölen vill och mot en sandbank stöts.
Så lots, som styrman, hufvudstupa falla,
Den sednare på däck, den förre ner
I vattnet så, att han ej uppstår mer.
I samma ögonblick uppspringa alla.
Columbus främst, sig lik i råd och mod,
Upp bland de häpna som en skyddshamn stod.
«Ett ankar akter ut skall kastas genast: Tolf man i
båten! ut med er på stund. Ko! - Med Guds hjelp vi
varpa oss från grund.))
Det skulle skett, om folket lydt allenast.
Men de i båten stigrie fege män
Maria utan hjelp förlorad trodde
Och, för att rädda sig, till Nina rodde,
Som, trög att segla, hölls på afstånd än.
Mendez, så snart han händelsen försporde
Och deras trolöshet, sig färdig gjorde
Att skjuta ner dem, om ej samma stund
De vände åter. Sjelf i en sekund
Han sig ined manskap ner i båten kastar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
