Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det betryckta skepp till bistånd hastar. Men
aek! för sen är dock den flinkes hast. Förgäfves
föll för yxan ner dess mast: Mot banken brutet,
det likväl på sida Har redan lagt sig, suckande,
och när Sin hela varelses upplösning är.
Men nu från land en mängd piroger skrida, Af prinsen
förda, som dit genast sam. En bär väl f e mtl man ,
fast som de alla Urhålkad ur en enda jättestam. En
vattenorm man honom ville kalla, Då lång och smal
han framom udden kom, Med näbb i fören och med
stjert bakom. Monarken sjelf i denna båt anländer, Af
sorg betagen och att hjelpa mån; Ehur’ förundrad,
att en solens son, Som blixt och thordön har i sina
händer, Hans hjelp behöfver, och att sådant ting,
Som far med vingar, far all verlden kring, I storm
och böljor, öfver vida hafvet, Och, som han tror,
igenom moln och sky, Kan i en hamn förlisa, i en dy
Insjunka, i en sandpöl bli begrafvet. Det tänker han
blott dunkelt, och det kan Hans häpna vördnad, så
för skepp som man, Ej minska, då han ser hvad han
fått höra, Ser Nina under segel stolt sig röra,
Ser på det brutna vrak Columbus stå Och likna der
en herrskare ändå, Som, rnajestätligt upphöjd öfver
alla, Behöfver synas blott, för att befalla.
Han sjelf är lik den bildstod af Neptun,
Som står på Drottningholm, så stark och brun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
