Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Dervid är kroppens tukt af iiöclcii spord.
Guld, som ett heligt ting vi måste akta,
Fast verlden gör det till ett föremal
För nedrig virmingslust och fåfängt prål.
Om sjelfva vildarne jag här fått veta,
Att när de efter guld i bergen leta,
De så från mat, som annat, tygla sig.
Och nyss den unga prinsen sade mig,
Hvad sjelf jag tänkt, att, fast i stoft inslvitct,
Ar guldet hit från sjelfva solen gjutet.
I skriften är det ock en bild så vill
Af nåd och sanning, de från himlen komna.
Som af förtröstan hos en pröfvad själ,
Som lidande och sorg allt mer fullkomna.
Med fasta, med ett ord, ocli bön och tro,
Den ädla skatt skall bringas fram ur jorden.
Hur mången, som det glömt, är osäll vorden!
Att finna guld, han spilt sin samvetsro.
Det kan med oss ej hända, som det söka,
Blott i den afsigt att i Österns verld,
Så väl som Vesterns, föra Herrans svärd,
Hans verk befrämja och hans rike öka.
Till häst er sätten, tag du min, Mendez.»
Sagdt, och i vapen och till häst de ses.
Mellertid på vraket af Maria Stod Coatli stolt och
sade: «Se, Hvad en fisk förmår; och snart kanske
Gör en fågel er fullkomligt fria.»
«Var det fiskens verk? Nå! det är bra!» Hop te
Tabakox med hand i sida. «Omsom Gud och ömsom –
lia ! lia! lia!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
