Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Fisk och fågel, du för oss vill strida.
Le deråt jag måste. Med iorlof,
Får jag fråga, hur det var den stunden,
Då af strömmen skeppet drogs på grunden.
Månn’ du sjelf ej som de andra sof?
I allt fall hvad bragte dem alt sofva?
Var det ej den rök, min pipa göt?
Fast osynlig, den så ljuft man njöt.
Hör du, handelns Gud: jag dig kan lofva.
Att på detta rökverk skall en dag
Denna nya verld millioner vinna.
Hvita menskorna deri behag,
Som de röda och de svarta, finna.»
«Ar det så J mig bemöten här?
Mig3 som kom att faran undan hvälfva,
Som er hotar, er så nära är?
Nå farväl då, hjelpen nu er sjelfva.M
I en hafsörns hamn, vid detta svar, For Coatli,
som han kommen var.
Med bestörtning på hvarandra sågo
Alla Zemer, utom Tabakox
Och den bleka djefvuln Venepox,
I livars matta blick på en gång lågo
Alla vällustens behag och qval.
«De der borta,» var den förres tal, (-Till beskyddare
för oss sig hafva. Blott dem sjelfva afser deras
nit. För sin egen gudoms fall de hafva, Om de hvite
komma ända dit. Sig så mägtige de stolte hålla,
Skryta, att de haf och luft förtrolla;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
