Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17:)
De stora tändren hugger i lians kropp Och släpar
den i vassen: der det öde. Att sjelf bli äten, han
(j undgår nu, Tian som i tanken re’n åt upp de tu.
Ej nog beundra Pin/on kunde spelet Af alla
trenne, till och med af den, Som spelte djuret.
Minst om älskaren Han tycker dock. Men dennes
är ej felet; Och det försvinner snart, då den han
tror En fästman vara, är en yngre bror. Vid hennes
första syn, han hennes värde Bestämde straxt,
vid slik beräkning van, Och gjorde upp då re’n
en hemlig plan. Men nu först rätt han henne skatta
lärde. Ar han i henne kär? ,Ta, på det vis,
Som i en perla af det största pris.
«I Palos hamn, blott som en bild i stäfven, Hon pryder
min triumf och om min färd Till nya länder, till en
annan verld, Oj af vigt vittnar. Mig ett sällskap
äfven Ar hon på sjön och artigt nöje gör. Dock spar
jag hennes oskuld; jag det bör, Att på Venedigs
torg, der man plär välja Till sultans harem, hvad
af hvarje art I hvarje verldsdel könet har mest rart,
Till högsta pris jag henne må försälja.»
Anakaona drömde ej derom. livar gång likväl hon i
hans sällskap kom, Hon vid hans hårda ansigte sig
stötte, Som fast det ej till skrämsel mäladt var,
Som Karaibens, dock dess uttryck bar. Den blick j
som nr hans ögon hennes mötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
