Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Med jordisk eller underjordisk giöd, Ej henne rodna
blott, men b af v a böd. Dock blir hon van dervid,
och många stunder Tillbringar på hans skepp, der
af de under, Som från de hvitas verld hon hör och ser,
Hon ej blott road är, men lär allt mer.
En qväll hon ensam i kajutan sitter
Och själ och ögon faster på ett blad,
Som visar henne Spaniens hufvudstad,
Då vid ett plötsligt sus i sjön hon spritter.
Går upp på däck och med bestörtning ser,
Att skeppet rör sig. Anande sin fara,
Dock glad, att segla få, hon låtsar vara;
Och klappar händren, dansande, och ler,
Och baklängs kastad, undan Pinzons finger
Som fånga skärpet blott, i vattnet springer,
Der van att röras som en fisk hon var.
Men snart i hennes spår en julle far. ^
Hon nås, hon gripes. Nej, hon är försvunnen
I djupet dröjd, o! ve! om hon förgår!
Nu syns hon åter, ej af Pin/on hunnen,
Förrän på stranden han vid henne står.
Men. der en kämpe stod och honom mätte
Med bister blick och till den flyddas värn
Sig ställde fram med armar som af jern,
I uppsyn lejonlik, i växt en jätte,
Hans hud var brokigt inålad öfver allt
Med gudar eller djeflar i gestalt
Förfärliga, så väl som i förmåga;
Ty deras skepnad blott, när han den bär
På kroppen, vilden tror, för honom är
Ett värn och för hans fiender en plåga.
Alonzo skräms väl ej af sådan syn.
Men då den flydda, snabb på markens bryn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
