Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17f>
Liksom i vattnet, samma stund försvinner, Och då i
brådskan intet skjutgevär Han tog med sig, ej ens
sin värja bär: Han far sin väg, glad att lian
undan hinnor, Ty redan vildens fjerran hörda rop
Kring honom samlar en beväpnad hop.
Med dessa nu, i händelse tillbaka Alonzo kom, af
större manskap följd Oeh af sin åska, han af skogen
höljd På lur sig smyger, stranden att bevaka. Men
Pinta spänner sina segel opp Oeh vänder österut
sitt snabba lopp.
Der ligger Caonabos land, Manjana; Oeh det är han,
som står på stranden här Och högt sitt hufvud öfver
andras bär. Plit med det stolta trots, som är hans
vana, Han kom i dag, att af prinsessans bror, Som
är hans granne, hennes hand begära. Viss, att han
brödren dermed gör en ära, Han ock hos systern sig
välkommen tror. Men vid hans syn hon sig så slagen
känner, Som dufvan, då hon frälst ur hökens klor
Far ned och möts i rummet, der hon bor, Af ufven,
som sin blick på henne spänner.
Född Karaib och af en röfvartropp
Här glömd, han togs utaf en höfding opp,
Som gossen i sitt hus ej blott uppfödde,
Men gjorde till sin arfving, då han döddc.
Från höfding upp till kung han se’n sig bragt,
Med tapperhet och illist i förening,
Oeh främst bland landets kungar stod i makt,
T verket, men än mer i folkens mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
