Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Hon som förut lur honom var förskräckt, Som för en
kannibal, ehur’ förtäckt På Hayti, tvungen af dess
seders mildhet, l hjältemodets skygd han bär sin
vildhet; Nu, da hon hör, att till gemål bestämd Hon
är åt sådan man, till döds blir skrämd. Förgäfves
hoppas hon sin bror beveka: Han re’n åt friarn gett
sin kungahand, Och bragte krigets ofärd i sitt
land. Om han sitt löfte vågade förneka.
(divart skall jag ily? hvem skall beskydda mig P
Columbus! kommer du ej? Skynda dig.
Jag bjöd dig hit: din nick det syntes lofva.
Ack! om jag visste, hvar han hamnat har.
Kanske han re’n från Hayti fjerran far.
Då önskar jag att få i jorden hvila
Hos dig, min mor. Jag dig begråter nu
Ånyo, dock ej dig. Ack, lycklig du!
Din kropp ej lider mer, har ro i jorden,
Och själen är en solens dotter vorden.
Ack! härifrån ej fjerran är den sjö,
Der afskild står de sälla andars ö.
Fast de ej visa sig för dödligt öga,
Bland bergens klippor, otillgängligt höga,
Om dagen dolda: de om natten ner
I dalen stiga, som emot dem ler
Med allt hvad skönast sommaren kan visa
Af löfvigt skygd och daggig blomsterprakt
Och månskens-silfver. Der, som mig är sagdt,
De gå i skuggan och förnöjda spisa
Af Mammifrukt, helst af det träd, som der
Af någon sörjande planteradt är.
Ack! jag försummat har den helga pligten;
Nu vill jag skynda att fullgöra den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
